Det gör alldeles för ont att bli ensam- igen. Det är värre är att det gör en mer lycklig när man just håller på att bli två att man glömmer bort hur ont det gör när man inte är det längre. Två alltså.
Vad vill jag med bloggen? Påminna mig själv om hur ont det gör sen när man får fina sms mitt i natten och det känns som om man aldrig varit olycklig. Det vill jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar