Igår slutade mitt vikariat. Det betyder att jag nu inte bara ensam. Jag är obehövd också.
Vi människor är verkligen flockdjur och jag undrar vem som kom på att vi plötsligt skulle tvingas in i fyrkantiga boxar och leva där utan att heja på grannarna. Vi trivs väl inte med det? Jag gör det inte, även om jag gillar att stänga in mig då och då. När jag kommer ut vill jag att någon ska ha saknat mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar